När man springer uppför en jobbig backe är det viktigt att man inte spänner kroppen utan slappnar av överkroppen och behåll din korta steglängd. Ett vanligt fel är att man lutar sig frammåt och ökar steglängden för att få upp fraten för att bli klar med backen så fort som möjligt men nyckeln till en bra uppförslöpning är att man sänker hastigheten lite så att man ligger på samma intensitetsnivå under hela loppet. Springer man med samma tempo även vid uppförsbackarna höjs pulsen. Du förbrukar mycket mer energi om du har en oregelbunden intensitetsnivå och därför är det särskilt viktigt att man tänker på detta under tävling men om du bara ska träna kan du köra på hur mycket du vill. Hård uppförsträning höjer mjölksyratröskeln och ökar din benstyrka. När du väl kommit till krönet av backen ska du inte skata ned och "vila" utan försöka hålla tempot en liten bit till för att minska intensiteten stegvis. På så sätt minskar du risken för yrsel och det ger dig även extra mentalstyrka. 

Nedförsbackar kan vara rätt påfrestande för både ryggen och knäna men om man förbättrar tekniken vågar man satsa lite mer och verkligen utnyttja tyngdkraften för att öka tempot utan att ha ont i dina leder dagen efter. Löpare tenderar till att luta kroppen bakåt vilket ökar belastningen för ländryggen men i en nerförsbacke ska man fortsätta försöka hålla backen lodrätt i förhållande till backen. Dessutom ska du sätta foten lite bakom höften istället för precis nedanför som man ska vid plan löpning. På så sätt dämpar du stöten och kan fullt ut utnyttja de naturliga krafterna i backen. Ökar man löprytmen hjälper det att minska belstningen på lederna men det kräver mycket träning för att ibland kan det bli svårt att kontrollera löpningen och man måste vara väldigt uppmärksam för att det kan vara svårt att plötsligt stanna  om det kommer något ivägen. Övar man mycket på både uppförslöpning och nedförslöpning an man tjäna ganska många sekunder!