Träning sägs vara vårt billigaste läkemedel och förbättrar människans livskvalité. Samtidigt är det inte ovanligt att skador uppkommer i samband med träning. Idrottsskador brukar delas in i akuta skador och överbelastningsskador. Akuta skador uppstår plötsligt och man kan tydligt se vad som orsakade skadan och det uppstår ofta en blödning direkt. Vanliga akuta skador är lårkaka, ledbandsskador runt knäet och muskelrupturer. Dessa skador är vanligast bland kontaktidrotter.

Överbelastningsskador orsakas ofta för att man stegrat sin träning för snabbt utan att kroppen får chansen att vila och återhämta sig och kommer smygande.  Faktorer som kan ge upphov till överbelastningsskador är bland annat; ensidig träning, dålig teknik, felaktig utrustning, dåliga skor, byte av underlag och oregelbunden träning. De vanligaste överbelastningsskadorna hos löpare är smärta på framsida eller utsida knä, hälsenebesvär, stressfrakturer, benhinneinflammationer och plantar fasciit (förändringar i senplattan under foten).

Vid för hård träning kan även skelettet bli skadat och succesivt brytas ner.  Detta kallas för stressfrakturer. Har skelettet försvagats kommer ofta en smärta efter en stund då man sprungit ett tag. Fortsätter man kommer smärtan att komma tidigare och tidigare under träning och till slut så fort man belastar. Stressfrakturer är väldigt svåra att se på röntgen men med magnetkamera kan man se små förändringar i skelettets hållfasthet.

För att förebygga skador är det viktigt att man värmer upp innan man tränar. Efter träningen kan det också vara bra med lite nedvarvning och stretchning. Det är även viktigt att man inte stegrar sin träning för fort efter en skada eller om man har varit sjuk. Det sägs att man inte ska öka träningen i km med mer än 10 % per vecka. Känner man att man har ont någonstans ska man vila eller köra kompletteringsträning för att hålla igång. Det är bra om man utövar en annan sport parallellt med löpning så att träningen inte blir för enformig. Byter man skor eller underlag ska man göra en succesiv övergång för att vänja kroppen.

Jag har inte tränat löpning så mycket på sistone för att jag har haft ont i de främre delarna av underbenen. Har inte lika ont längre och ska försöka börja långsamt. Min simträning började för några dagar sedan och det känns bra för då får jag en lite mer varierad träning och man använder inte benen på samma sätt så det är inte lika påfrestande.

Källor: http://www.marathon.se/inspiration/overbelastningsskador

http://www.anatomic.nu/index.asp?article=overbelastningsskador

http://www.ortopedservice.se/web2/svensk_skadeha.pdf

Idag var jag och min mamma på fotkultur i Malmö för att prova barfotaskor. Barfotaskor är skor som varken har stötdämpning eller "klack". Principen med barfotalöpning är att löpningen ska vara så naturlig som möjligt och det ska kännas lite som att man springer barfota. Skon har bara någon slags gummi på undersidan så att man inte ska få ont av underlaget. När man börjar springa med barfotaskor är det viktigt att man inte springer för långt i början. Man kan till exempel börja med 2 km och sedan öka succesivt.

Människor är gjorda för att springa och forskare hävdar att uthållighetslöpning var den evolutionära stimulus som formade hur människan skulle vara uppbyggd. Samtidigt får 80 % av alla löpare någon form av överbelastningsskada eller slitningar varje år. Anledningen sägs vara att människan har glömt hur man springer. Musklerna som används vid löpning måste jobba regelbundet och på rätt sätt. Springer man onaturligt och utanför dess strukturella förmåga leder det ofta till skador. Skor med stötdämpning, upphöjd häl, pronering eller liknande hindrar foten från att röra sig på ett naturligt sätt. 

Både min mamma och min bror har haft barfotaskor en kortare tid och redan nu märker de en rejäl skillnad och jag känner själv att jag är rätt sugen på att testa på hur det känns. När vi besökte Fotkultur idag fick vi springa på ett löpband samtidigt som en sjukgymnast som jobbade där filmade. Han berättade de två grundläggande sakerna man bör tänka på när man springer. För det första måste man tänka på att ha en bra hållning. Under fotisättningen ska tårna, höften och örat vara i en rak linje. Jag skulle tänka på att springa mer upprätt med huvudet för att det var för långt fram. Sedan pratade han en del om takten i vår löpning. Både jag och mamma springer med alldeles för låg frekvens. Oavsett om man är man, kvinna, elitlöpare eller motionär ska man ta 180 löpsteg per minut. Jag laddade ner en app på mobilen som låter som en tickande klocka som man kan ställa in vilken takt den ska hålla. Poängen med att ha en hög frekvens är att fötterna nuddar marken en väldigt kort tid och man blir lättare i fötterna. Jag berättade för instruktören att jag har haft ont i benhinnan när jag springer och han sa att man inte kan göra något speciellt åt det förutom att vara avslappnad i foten och ankeln och försöka att inte tänka så mycket på min fotisättning. Jag rekommenderar verkligen alla att åka dit och få lite tips! Det är helt gratis och väldigt intressant!

Idag sprang jag 1 km med barfotaskorna för första gången och jag tänkte på alla saker som sjukgymnasten sagt. Det kändes faktiskt väldigt bra. Smärtan i benhinnorna fanns fortfarande dock men inte alls lika mycket. Eftersom jag har haft ont nu i några dagar har jag inte sprungit på ett tag och istället har jag cyklat och styrketränat för att hålla igång ändå. Jag ska ta det väldigt lugnt nu till en början och inte stressa för mycket. Det är bättre att det kanske inte går så bra på tävlingen i september och att jag hinner repa mig än att jag kör hårt nu och måste vila ännu mer efter. Det är viktigt att man lyssnar på sin kropp!

http://www.fotkultur.se/